Det stora tygprojektet

Idag var det målgång för årets stora projekt – vilket kan få det att låta som om jag har stora projekt varje år – så är inte fallet. Men i år blev jag utvald att få göra 120 konstverk som skulle delas ut till alla medlemmar i  Ludvika kommuns konstklubb.

Hundratjugo konstverk!

Och det enda jag ville var att göra ett tyg. Det var nämligen så att Per, som alltid håller på att försöka ordna grejer på sin gamla Hudson -54, hade tagit hem en folder från företaget Spoonflower i USA, och denna folder, komplett med tygprover i olika kvalitéer, lämnade mig ingen ro.

hudson

Jag skulle göra ett tyg! Rena bucketlistgrejen ju!

Och så skulle jag göra små, fina, fyrkantiga tavlor där tyget skulle spännas upp och det skulle vara GREJER på tyget. Blandade saker. Random prylar.

Så jag satte igång att teckna, och scanna, och photoshoppa färgläggning och dra upp och ner och flytta hit och dit, och så fixade jag nån sorts mönsterrapport så att motivet skulle gå i ett på tyget. Och till sist, med svettiga fingrar och bultande hjärta, laddade jag upp mitt motiv till Spoonflower, Durham, North Carolina, och beställde tjugo meter.

(Gah.)

Det tog nog två månader. Sen kom  det en gigantisk rulle. Med detta.

tyget

!!

Massa konstiga saker alltså. Och det var såhär, att jag ville blanda högt och lågt, fint och fult, stort och litet. I någon sorts anda av … fördomsfrihet. Att visst kan en bulle snacka med en motorpackning. Eller en stor ekoxe med en fänkål eller en kaviarmacka. Plus att jag gillar sånt här organiserat kaos. Och det kändes roligt att göra ett verk som bestod av bilder som är en sorts illustrationer.

bildvagg

Så långt den lätta biten.

Den svåra biten var att bestämma vilken sorts list jag skulle göra ramarna av, och räkna ut hur stora ramarna skulle vara för att jag i den dimensionen skulle få ut fyra tavlor i bredd. Detta är avancerad matte för mig! Men jag lyckades! Och fick lite hjälp att såga listerna. Men jag har satt ihop alla ramarna och klippt och skurit och stiftat tyg till förbannelse … eller inte. Egentligen var det rätt skönt att ha ett sånt där praktiskt beting.

ramar

Det gick åt nästan 10 000 stift.

tavlo1

Och så här blev det.

Faktiskt: PRECIS så som jag hade tänkt mig. Idén var att få ut så många olika tavlor som möjligt från samma mönster. Så att var och en som fick en tavla skulle få en känsla av att just deras bild var unik.

tavlor2

hylla

alla

Och nu är de utdelade!

val

Och har orsakat en hel del beslutsvånda!

lapp

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s