En text och ett tack

OBSESSIV FLYGKATASTROF

 

Jag står i parken utanför dagiset och tittar på barnvampyrerna,

rätteligen deras fröken, men de snoriga små  monstrena kommer i vägen,

stjäl uppmärksamhet.

Deras fröken är säkert 22 år, snygg som fan och med PATOS.

Ingen liten blodsugare sätter sig på henne.

Hon och jag, tänker jag. Hon och jag i en kalvdans i skymningen.

Jag sätter mig på parkbänken med den bästa utsikten. Där sitter redan en kanalje.

Det gör mig lite aggressiv. Skulle man ge sig in i handgemäng? Ge kanaljen en sittopp?

En tjottablängare mellan lysmaskarna?

Jag glömmer min fridsamma natur.

Minns din fridsamma natur Vincent!

Låt inte det allmänna trycket, isobarerna and what have you.

Låt det inte komma åt dig.

Vaktmästarjobbet som du inte fick.

Vad hade jag gjort om jag fått det? Kan ju knappt byta en glödlampa.

All for the best. Nu ska de dricka saft. Utspätt blod utan tvekan.

Jag undrar vad hon heter.

 

Jag ser en svan, en tax, en daggmask.

Tänk om man haft en kikare.

Då hade dom ringt polisen.

Snuskgubbe? Jag? Hade jag sagt.

Men snälla konstapeln jag är bara arton år.

 

Elevunderlaget ökar explosionsartat.

De förökar sig som barockmöbler i bostadsrätterna.

Nu väller de till och med över staketet.

Ska gunga förstår man.

I däckgungorna här intill.

Där kommer hon. Varför stannar hon där borta.

Och varför kommer monstrena hit?

Varför passar hon dom inte?

Jag är inte rädd för barn.

Varför sitter du här och glor? säger en.

Stick, säger en annan.

De är marmorbeklädda bortbytingar.

Jag öppnar falluckan

och försvinner.

 

……………

Förklaring:

Jag letade efter något i en låda och hittade något annat. Den här prosadikten eller vad man ska kalla den. Jag blev glad att återse den.

Några gånger har jag fått komma på en sorts nordisk barnboksworkshops på skolan i Biskops-Arnö. Där fick vi en gång en uppgift som gick ut på att samla ord på papper, lägga papprena i en hög, ta ett slumpvis och sedan skriva något som innehöll de ord som fanns där. Papperet som jag fick innehöll fantastiska ord som var ganska mödosamt rivna ur tidningstexter och sedan fasttejpade huller om buller. Det var Stella Parland som samlat dem. Jag kände inte Stella, men jag vet att hon är borta nu. Vill ändå tacka för orden: OBSESSIV, KALVDANS, KANALJE, BAROCKMÖBLER, MARMORBEKLÄDDA, samt några till.

Annonser

4 reaktioner på ”En text och ett tack

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s