Det hänger en bild på min vägg, här där jag sitter trettio år senare och skriver detta. Det är en målning Knall gjorde av en man som tog oss med ut på fiske i sin båt, för att lära oss lite torskfiskarknep. Det var en fullständigt normal och trevlig norsk. Såvitt vi kunde bedöma helt utan baktankar, så vi fick, åtminstone tillfälligt, vår tro på mänskligheten restaurerad.

Det är en sak som är underlig med den här bilden: Den liknar min farsa.

I verkligheten var fiskaren inte alls lik pappa, men det hände något när Knall målade och numera betraktar jag målningen som ett porträtt av min far i lika hög grad som ett minne från den där färden till Lofoten.

Farsgubben, fast i ett annat liv.